Tags:

Efterkrönikan #6 - Ö-vik Red Socks Yra 2013

By Mike söndag 16 juni 2013
Ö-vik Red Socks blev av någon outgrundlig anledning Ö-vik Red Socks Red inför Yran 2013 - vilket däremot inte tonade ner förväntningarna. Tvärtom. Rödare än någonsin taggade vi upp och när lottningen släpptes kunde vi snarare kalla oss Ö-vik Red Socks Hybris - än Ö-vik Red Socks Red.
"Vi är ju favoriter, och förmodligen favoriter hela vägen genom gruppspelet, fram till en 16-delsfinal - och väl där är det fan inte omöjligt"

Det var så resonemanget gick. Vi kände oss helt enkelt oslagbara.

Fredag
Yrans första dag präglas av sol, värme och domarbekymmer. Utan penna blåste domaren igång den första matchen. Med en ÖRS-penna och ÖRS-räknehjälp fortsatte han den.
Vi öppnade mot "Hjältar som tältar", ett gäng fyllskallar som vare sig kunde springa eller pricka bollen. Resultatet 76-15 talar ju också om att vi gavs en väldigt enkel väg till slutspel den här yran. Sägas bör att vi verkligen inte slog bra den här matchen, däremot fungerade utespelet ganska bra.

I nästa match stod HTFU för motståndet. De såg löpstarka ut, men fick en oerhört tuff start tack vare ett till en början prickfritt utespel av Red. Redan efter några minuter hade HTFU fem spelare på första kon och det dröjde inte länge innan det redan fina samarbetet mellan spindeln Hasse Byström och brännaren Simon Bäckström blev ännu bättre. I den här matchen spelade Red nog turneringens bästa utespel. 62-30 besegrades i alla fall HTFU med och den segern stärkte också vårt självförtroende - även om vi fortfarande i den andra matchen inte fick ordning på våra slag. (TRÄNING ERFORDRAS)

Det blev också ändring på det i gruppspelets tredje match. Vi började ute och där spelade vi bedrövligt. Vi mixtrade om i laguppställningen inför utespelet och öppnade på grund av detta upp hela den bakre högerkanten. Det utnyttjade "Inte om jag ronjar din rövardotter" som började matchen med ett fint slag som gick långt åt höger där ingen rödsocka fanns placerad. Vi hade visserligen kunnat ställa upp med en påse nötter på brännbollsplanen den här matchen, vi skulle vinna den ändå. Daniel Larsson gjorde sin enda utematch den här turneringen. Utan att nämna hur det såg ut, så förstår vi varför han inte deltog mer i utespelet nu.

När Ö-vik Red Socks White segerglada kom för att titta på vår sista slagserie, så gjordes det lagom till vår bästa inneomgång under hela yran. Alla slog fantastiskt bra. Högt, långt, placeringssäkert och harmoniskt.

Det bästa efter den här dagen var att både Simon Bäckström och Carl Lagerqvist klarat sig helt utan skavanker. Nu var det bara kvällens festligheter som kunde förstöra formen för lördagen. Det ordnades på ett galant sätt. Hasse Byström sattes planenligt in, och punktmarkerade duon under kvällen.

Resorb till Calle och Simon. En bira till Hasse.


Lördag
Domarförseningar gjorde att vi skulle möta Hermii Vänner. Redan inför turneringen hade vi planerat för den här matchen. Hermii Vänner har varit med ända sedan 70-talet och somliga av spelarna har enorm erfarenhet från brännbollsyran, och dessutom ett par segertitlar i bagaget. Inför matchen konstaterade vi att spelplanen var alldeles för stor. 32 meter på långsidan, och 22 meter på kortsidan vilket betyder att löpstarka lag gynnas. Hermii Vänner är inget löpstarkt lag. Inte heller Ö-vik Red Socks Red. Vi skulle ändå till slut vinna matchen med god marginal.

I nästa match. I 32-delsfinalen mötte vi Mighty Blackout. Fotbollsspelare, 18-20-åringar som verkade vältränade, slimmade och löpstarka. Inför matchen snackade jag med Simon Bäckström om själva spelplanen. Vi insåg att vi absolut inte skulle dra fördel av dess storlek. Vi tog ett snack med domaren inför matchen och påtalade problemet.
"Det är inget vi kan mäta om nu, vi har inget att mäta med"
Svaret kändes tveksamt. Men äh, va fan tänkte vi. Vi kör, vi spelar ändå. Det skulle vi nog inte gjort. Den stora spelytan knäckte Red till slut. Vi drog på oss en utebränning men lyckades också bränna ute Mighty Blackout. De vann helt enkelt för att de slog aningens bättre än oss, och löpte snabbare. Men fyra poäng, fyra jävla poäng. Det svider.

Ö-vik Red Socks var favoriter att bli seedade i år igen men blev det inte. Den för stora spelytan saboterade en del av planerna, men det stora problemet det här året för Red Socks var ändå innespelet. Vi slog helt enkelt inte tillräckligt bra, vi hade för många dubbelmissar. Besvikelse så klart.
Men nästa  år, då jäv.....

Mikael Nordstrand
Efterkrönikör

Ö-vik Red Socks Red - på den spelplanen som förstörde seedningsplanerna.



 

Post Tags:

No Comment to " Efterkrönikan #6 - Ö-vik Red Socks Yra 2013 "