När jag tänker tillbaka på Yran så här i efterhand kan jag inte låta bli att minnas hur mailen i inboxen i ökande omfattning utgjordes av brännbollsrelaterade saker från Viktor, Danne, Peter eller Båvner och inte så mycket jobbrelaterat. Ju närmare Yran kom ju fler blev e-mailen. Jag ska erkänna att jag inte var sen att svara när mailen trillade in i inkorgen, ska jag vara helt ärlig kan det ofta varit jag som drog igång mail-slingorna. Men det som framförallt slår mig är att hybrisen steg i ungefär samma takt som mailen trillade in. Vi gick från att prata om att gå vidare från gruppen med en okej lottning till att tycka att vi självklart kommer att bli seedade. Det hela gick ett tag så långt att en 8-delfinal inte var helt otänkbar. Med rätt lottning ligger vägen öppen, hette det.
Det var där någonstans jag började få tillbaka känslan i magen efter att White åkt på respass redan i gruppen 2012. Jag gjorde allt som stod i min makt för att tona ner förväntningarna inför Yran 2013. Men efter att GM och PPA matat in mantrat ”Mentalt seedad etta” i min hjärna visade sig detta vara nästintill omöjligt. Så här i efterhand lyfter jag på hatten för GM och PPA:s mentala arbete. De lyckades dopa hela ÖRS mentalt. Med er som mentala coacher skulle svenska fotbollslandslaget vinna VM-guld. Utan detta mantra hade vi troligen inte fått uppleva det som enligt mig är ”Yrans bästa ögonblick”.
För det är det som min efterkrönika ska handla om, ”Yrans bästa ögonblick”. För några är ett ögonblick något som snabbt passerar oss förbi, men för mig är detta ögonblick något mer långvarigt och ett minne som jag kommer att bära med mig länge, i alla fall minst till Yran 2014. ”Yrans bästa ögonblick” har sitt startskott i en signal, men inte från en pistol, utan en visselpipa. Jag syftar inte helt oväntat på slutsignalen i matchen där White säkrade sin seedningsplats inför Yran 2014 genom att besegra Ich Dytzen med 4 pinnar. En segermarginal som så här i efterhand är högst omdebatterad och i min värld långt ifrån den verkliga segermarginalen. Den fantastiska stämning som Red och våra stolta supportrar byggt upp under matchen och den glädje vi fick dela tillsammans efteråt var lika stor som den glädje vi delade efter segern mot Bruins 2012.
Det är denna gemenskap som gör att ”Yrans bästa ögonblick” inte bara är en ögonblicksbild utan en längre upplevelse av glädje och vänskap. Trycket som Högst fick uppleva under 16-delsfinalen från ÖRS-klacken skulle få vilket lag som helst att vackla. Jag tror att jag kan tala för hela White när jag ägnar alla er som stöttade oss i denna match ett stort TACK!
Kvällen bjöd på en smått religiös upplevelse, som på något sätt blir kulmen för ”Yrans bästa ögonblick”. Det byggdes upp en känsla i kroppen som sa att vi var oslagbara. Där och då förstod jag hur Hammarby kände i omklädningsrummet innan varje match det år de tog SM-guld under Cratz ledning. Bilden av när alla står runt bordet, omfamnade varandra, sjungandes ”Just idag är jag stark” är så här i efterhand det starkaste minnet jag har av Yran 2013. Väntan var över. White hade spelat en nästintill felfri brännboll under lördagen och jag fick dela detta ”ögonblick” med ett gäng fantastiska vänner. Där någonstans tar ögonblicket slut, inte för att resten av kvällen inte var fantastisk utan för att mitt minne senare på kvällen är högst tvivelaktigt.
Där, kära Rödsockor, har ni det som jag anser är det bästa ögonblicket under Yran 2013. Det är kanske längre än vad många tycker ett ögonblick får vara. Men likväl ett magiskt ögonblick!
För övrigt anser jag, utan att egentligen ha något att säga till om i föreningen, att årets GM och PPA bör utses till ÖRS mentala coacher på heltid.
~ Daniel Brink, Efterkrönikör
Efterkrönikan är ett koncept med samma logik som föregångaren Gästkrönikan. Vi ger rubriken, du skriver texten. Skillnaden är att Efterkrönikan kommer efter Yran. Vill du också skriva för "Efterkrönikan"? Hör av dig till GM/PPA så skickar vi en rubrik.
No Comment to " Efterkrönikan #5 - Yrans bästa ögonblick "