Regn. Det skulle bli temat för Yran detta år. Inget annat var väl kanske att räkna med efter de senaste årens mycket fina väder. När vi startade turneringen 13.30 på bana 3 regnade det både från sidan, nedåt och uppåt. Hård vind var det också. Snett från höger kom den och låg rakt från sidan, således inte någon med eller motvind.
När vi såg lottningen under veckan innan så kunde vi konstatera att vi inte kände igen något av lagen och att ingen av dem var med föregående år, i alla fall inte under samma namn. Men man är ju aldrig så nervös som just innan spelet skall dra igång och man har fått se sina motståndare. Vilka döljer sig bakom namnet? Denna gång kunde vi konstatera att vi inte kände igen dem mer när vi sett dem och med tanke på att två av lagen bar badrock så skulle det nog lösa sig denna dag.
Första matchen gick vi mot Team Frullmeister, ett gäng ungdomar i 17-19 års åldern. White började ute och Team Frullmeister slog fint! Med några års träning kan laget bli riktigt bra. Med minuten kvar kom ändå utbränningen. Slagandet från vår sida var bra trots förutsättningarna och vi gick runt säkert medan motståndarnas utespel var mindre strukturerat. 66-44 tror jag det blev tillslut. Eller någonstans i det spannet i alla fall. De två nästkommande motståndarna var Burning Balls och Finnish Flappers, två lag som båda brändes ut av ett strukturerat utespel. Inne slog vi dessutom riktigt fint. 62-22 samt 67-26 tror jag resultaten i de matcherna blev och White var säkert vidare i turneringen. Värt att notera är att Brink lyckades varva två gånger och att Forslund blev bränd i ett varvningsförsök med 15 cm. Vi rullade runt på hela laget i innespelet och samtliga gjorde fina insatser. Ett speciellt omnämnande till Finnish Flappers är också på sin plats, de hårda grabbarna körde morgonrock hela tiden under spelet och mellan matcherna. 3,5 timmar i morgonrock i spöregn är starkt!
Första slutspelsmatchen gick White mot Brun: reboothy, ett studentlag som hade vunnit sin grupp som även innehöll Monkeyball, Madbros och IFK bollmiss. Bana 27 var spelplatsen och regntunga skyar svävade ovanför, utan att för den skull släppa något regn. Brun: reboothy började slå och var ett något avigt lag och vi hade svårt att få tag på bollen ute. De slog i ytor vi inte riktigt väntade oss och slog en del halvmissar som blev perfekta markbollar. Några bränningar fick vi ihop men inte förrän med 2 minuter kvar lyckades vi bränna ut dem. Inne slog vi återigen mycket stabilt och kunde dessutom ta det relativt lugnt och spara muskler och ben. Segerresultatet skrevs till 56-43.
I 32-delsfinal väntade Inte en spelare I sikte. Ett lag vi kollat lite på redan på fredagen då de kändes vassast i sin grupp och därmed framstod som troliga motståndare. Ännu en gång vann vi lotten och fick börja ute. Motståndarna var i spannet 20-24 år och rätt löpstarka. De slog helt ok, med mindre antal dubbelmissar. Vi fick till ett antal bränningar och de var sista slagare en gång men träffade där så när det var dags för byte låg vi under med 5 poäng. Mycket beroende på att de slog ett större antal lyrbollar och att vi hade några bränningar. Här slog vi dock närmast magiskt. Knappt en dubbelmiss alls och en hel del låga bollar samt att motståndarna var något sämre organiserade ut än vad vi var och därmed inte lyckades ta så många lyror. Tror inte heller vi hade en enda bränning. Från 5 minus gick vi till plus 17 när
matchen var slut. Slutresultatet skrevs, tror jag, någonstans runt 62-45 men här kan jag ha fel. Men marginalen var i alla fall i det spannet.
Att vi fixat seedningsplatsen kändes mycket skönt. Det gick dessutom relativt enkelt om jag får säga det. Vi var aldrig värre till än att vi var 6:e slagare någon enda gång fram till 16-delen och både utespelet och innespelet fungerade bra. Speciellt nöjda skall vi vara med innespelet där vi höll ihop otroligt bra trots stundtals dåligt väder. Ute missar vi ibland lite enkla lyror och vi hamnar något fel i vissa lägen, inget allvarligt, men små detaljer att ta med till nästa år. Å andra sidan är det inte helt lätt med koncentrationen i vissa delar när det är kallt och blött och fingrarna stelnar och sedan skall man direkt ta en snabb lyra efter att ha varit inaktiv i ett par minuter. Det mest spännande återstod dock. Sextondel.
Hela våren har vi när vi tränat pratat om hur kul det vore att ta sig ett steg längre och spela åttondel. När vi såg lottningen och räknade ut att det var Loco Bob vi skulle möte kändes det bra. Det är i alla fall ett lag vi inte skall vara chanslösa mot. Efter Locos först åtta minuter inne såg det ut som en felaktig tanke. De spelade mycket fin brännboll. Tror de hade 3 bollmiss fram dit och slog hiss efter hiss. Vi plockade lyrorna men fick ingen press alls på dem utan de gick runt enkelt. Johan Björkman hade en riktigt bra match slagmässigt och skickade sina medspelare på två-konslöpningar gång på gång. Men efter dessa åtta minuter hände något. Vi fick ett par bränningar, de började missa och slog bollarna i händerna på 3:e kon. Vi fick press och tog in lite. Med bara sekunder kvar så kom en av matchens mer diskuterade situationer. Loco hade 7 spelare ute på banan och vår brännare hade bollen i händerna, när hon kastat säger domaren ”sista slagare”. Det tar en stund för Björkman att få tag på bollen och efter lite fipplande med slagträn så har 20 sekunder gått. Då blåser domaren av matchen. Något båda lagen ställde sig tveksamma till. Vi ville gärna att de skulle slå och kanske ge oss en utbränning och de hade två på sista kon de gärna slagit in. Med tanke på hur Björkman slagit tidigare, en inte helt oäven tanke. Nåväl. När poängen var räknade ledde de med 10 poäng. Vår tur att slå.
Vi började ungefär som dem, fantastiskt. Vi blandade låga bollar och hissar med ordentliga 2-konsslag och plockade in poäng efter poäng. Två onödiga bränningar tog vi men slog så bra att efter cirka 7 minuter var vi ikapp. Fram dit hade vi heller knappt en bollmiss. Detta var med råge det bästa vi presterat i en match såhär långt. Dock så skulle problemen komma. Vi försökte ta ner tempot efter detta och det blev ett skadeavbrott då Erica fick kliva av efter en krock. Regnet började fall och efter ett markslag som tyvärr ingen sprang på kom 3 raka missar och vi var i problem med 4 på kon 1. Vi hankade oss fram till att vara siste slagare 2 ggr och lyckades klara det. Den tredje gången var det dock kört. En kort träff gjorde att de kunde bränna oss, knapp men klart, och matchen var avgjord med två minuter kvar. Det kändes surt, vi hade ju spelat så bra, men i brännboll går det otroligt fort och några dåliga beslut och missar så är det kört. Slutresultatet skrevs till 71-63, eller 73-61. Inte helt klarlagt. I alla fall så blev utbränningen helt avgörande. Hade vi rett ut situationen, med ett eller två bra slag så hade vi vunnit. De 72-52 som brännbollsyrans hemsida/Salmingbloggen har torde dock vara fel.
För att sammanfatta turneringen får vi vara nöjda som helhet. Vi klarar seedningsplatsen relativt enkelt och vi kan med blotta ögat se att all träning har gjort att vi tagit stora kliv framåt jämfört med förra året. Den stora skillnaden i år är att vi är mindre beroende av ett fåtal spelare då det finns fler i laget som håller en hög nivå i sitt slagande. Många gör en fin turnering, svårt att lyfta någon enskild. Kanske
kommer en sådan sammanfattning senare men speciellt tycker jag ändå att tjejerna ska nämnas. Amanda, Erica och Johanna gör alla en fantastisk turnering med mycket fint slagande vilket gör det lättare att gå runt för oss som lag. Med deras regelbundna långa slag som gör att vi kan jogga en lång kon blir det enkelt för laget att ta sig runt!
Till nästa år hoppas vi på bättre väder, ett lite vassare utespel men mer tryck i kasten samt ett lika stabilt slagande!
Till sist kan jag minnas fel på resultat eller händelser, i stora drag skall det vara korrekt men de exakta
siffrorna i vissa matcher bygger mer på minnesbilder än ren fakta!
No Comment to " Seedning igen för White! "