Öppet svar till Efterkrönika #7: Doktrinen som ändrade föreningens DNA

Förutom glädjen att få vara del av en så fantastisk förening och en så underbar kamratskap, är det med lika stor glädje man har fått ta del av alla de tänkvärda och hjärtliga efterkrönikorna. Som ett öppet svar till krönika nr 7 skulle vi vilja ta i akt och återcitera dels ett uttryck från nämnda efterkrönika som numera känns så självklart; ”Nästa år, då jävlar…” Vi kan bättre! ”, respektive ett uttryck som numera inte alls passar in; ”Ja det här var det bästa vi kan åstadkomma, till nästa år kan vi inte bli bättre, inte ha roligare, inte vara snyggare”.

Det andra citatet ovan återspeglar på ett beskrivande sätt ganska exakt den känsla som infunnit sig varje år (förutom snyggare då) och som suttit så djupt rotat i lagkamraterna, en känsla som medfört att efter varje fantastisk turnering har man drömt sig tillbaka under sommarmånaderna och konstaterat just detta – Det går inte att få det bättre än som förra Yran var. Ens största förhoppning inför nästa yra har egentligen varit att komma i närheten av hur bra man hade det förra året, och om det inte skulle vara möjligt kanske man kunde få ha det hälften så bra. För om sanningen ska fram skulle man ju fortfarande ha det rätt bra. Sedan när våren så sakta infunnit sig, man slagit några bollar, nästa Yra rullat in med dunder och brak och situationen upprepat sig igen, har samma känsla av förvåning infunnit sig att faktiskt, jo det blev faktiskt bättre och roligare i år igen.

Med 20-novemberdoktrinen har detta förlegade synsätt helt raderats ut. Tankarna som snurrar numera är just kring den första återciteringen, att vi trots en succéartad Yra helt uppenbart kan och ska bli bättre, snyggare, ha roligare, och att vi minsann ska visa det om och om igen. En klok efterkrönikör kallade det att GM och PPA lyckades mentalt dopa hela ÖRS, och det går inte att hålla med mer om.

Man kan därför med några veckors perspektiv även konstatera att 20-novemberdoktrinen förändrat hela föreningens DNA – från att bli förvånade och allmänt glada över framgångar till att jobba mentalt och fysiskt på ett lika delar fokuserat och glädjefyllt sätt mot målet; att fortsätta ha så enormt roligt tillsammans och samtidigt visa att Ö-vik Red Socks (Red, White, Red Socks, Rosé eller än vilken slutändelse som är gångbar just för tillfället), det är ett gäng att ta efter på många sätt.

Denna förändring i föreningens DNA har, förutom den inneboende känslan, redan visat sig på många direkta och synbara sätt: vi har redan nu varit ute och tränat mer än totalt sett inför vissa tidigare Yror, vi är mer aktiva i brännbollscommunityn, en av lagets medlemmar har rest till Umeå enkomt för att titta på en cup, begreppet åttondel har nämnts fler gånger än de senaste åtta åren sammanlagt, vi har i stort spikat deltagande i minst en sommarcup, datum för Kräftskivan är redan kommunicerad, vi har börjat planera träningsläger såväl höst som vår, exemplen är många. ÖRS har i och med 20-novemberdoktrinen förändrats till att, som förening såväl som individuellt, på ett bestående sätt vara Mentalt Seedade Etta.

Att så pass grundligt förändra en så traditionsbunden förenings DNA har ju uppenbart inte gjorts i en handvändning – från Ålderrådets sida vill vi därför gemensamt säga STORT TACK och ETT TUSEN ALÉ ALÉ ALÉ till årets GM och PPA. Ni har inte bara visat att det visst går att lära gamla hundar sitta, utan att det dessutom går att få dem jobba mot att sitta bäst i världen. 

~ Ålderrådet genom KES 

(KES som just lärt sig sitta bäst i världen, reds anm)

Share This:

Post Tags: