Jämna brännbollsmatcher är inte bra för hjärtat, speciellt inte när en seedningsplats står på spel. Bana 11, 11.24 lördagen den tredje juni trodde nog
alla, inklusive vi själva, att seedningsplatsen hade glidit oss ur
händerna. Det kändes så jäkla onödigt. Men det kan gå fort i brännboll
och turneringen började redan på fredagen den andra juni 09.00. Vi tar
det från början.
När man vaknar på yran-fredagen och kollar bakom gardinen och bara ser blå himmel blir man glad. Bästa
möjliga start på en helg som man längtar till så länge. Efter sedvanlig
stugfrukost och promenad till ängarna var det dags att möta Moranisse,
KarateSmisk och BK godds. De sistnämda dök aldrig upp utan vi fick nöja
oss med två matcher på en lutande bana 12. ÖRS-KarateSmisk slutade 62-29
och ÖRS-Moranisse slutade 71-25. Ingen större dramatik med andra ord
och alla höll löftet om att spara baksidorna och inte försöka varva. Vi
var bara 8 spelare under gruppspelet men det flöt på bra ändå och alla
fick komma igång. Mest minns vi kanske Viktors bredsida till Peter som
fångade bollen och fick poäng för lyran.
Lördag morgon. Samma blåa himmel. Samma leende på läpparna. Samma stuga. Samma promenad till ängarna men med mer nervositet i magen. Jessica
och Jörgen hade anslutit och gjorde årets trupp komplett. Tyvärr hade
Janne slagit upp sitt skadade knä och han missade hela Yran. Vi hoppas
på snabb återhämtning och ett återseende nästa år. Vi inledde slutspelet
på bana 2 mot Yrban Cheers och började ute. Rätt snabbt stod det klart
att detta inte skulle vara något stort problem då vi tidigt fick en
utebränning. 66-32 blev det tillslut efter att vi tagit det lugnt som
innelag.
Vidare
till bana 11 gick vi i tron att vi nu skulle spela nästa match i
medvind, och visst blåste det medvind när vi anlände till banan men
innan vår match startade hade den vänt till en elak motvind. Sjävklart
lika för båda lagen och motståndet i denna 32-del var laget Rumspringa.
De hade relativt enkelt slagit ut Roasting Hyenas med 59-41. Roasting
Hyenas som av resultaten att döma hade gjort ett fint gruppspel där man
bara förlorade med 6 pinnar mot BK Rel. Vi förlorade lotten och började
slå in i motvinden. Vi gick inledningsvis runt helt ok men hade ett
onödigt antal småmissar, slag precis över 8 meter och ett par
bränningar. Känslan vara inte bra och med cirka 3 minuter kvar kom så en utebränning. Vi kom igång igen men lyckades dra på oss ytterligare bränningar. Tror att vi låg under med 11 pinnar i paus. Nedslagna var vi dock inte, känslan var att Rumspringa
skulle få arbeta hårt för att ta sig runt. Det fick dom också. Problemet
var bara att vi fortsatta göra enkla misstag. De vara siste slagare 4 gånger och vi hade bollen i händerna för utbränning 2 av dessa men lyckades ändå misslyckas. Huvudena
hängde en del men vi var ändå inom räckhåll. Med 1.20 kvar på klockan
kom då situationen som skulle rädda oss. Ställningen 44-52 och siste
slagare en gång till för Rumspringa. Kort flärp i händerna på Jessica
som drar in till Fredrik som nyper och de är utebrända. Här uppstår det
dock vissa diskussioner. Domarna är osäkra på poängen och ett tag har vi
bara fått upp 47 poäng på tavlan trots att det skall vara 50. Vi får
tacka Hjärnsläpp och Svinto som båda stod och väntade på sina matcher
som upplyste domaren om att vi hade 44 pinnar när spelat startade. När kaoset lagt sig hade vi i alla fall fått 49 pinnar och behövde således 3 till. Rumspringa
startar med en på första kon och slår en lyra följt av tre dubbelmissar
i sin iver att hålla ner bollen. 53-52 till oss och ett högt glädjetjut!
Vi lyckades ta oss ur en svår situation där vi nog alla kände att vi
inte skulle ha varit. Starkt av laget att ändå behålla koncentrationen
och fixa det tillslut. Med viss tur skall tilläggas.
Högst är större än längst, Loco Bobs, Kontroll och Burnouts hade varit våra tidigare motståndare i 16-del. Vi
har varit nära men aldrig klarat oss förbi detta steg. Till i år hade
vi en, för att uttrycka sig milt, svår lottning med Salming väntandes på
Finalbanan när det var dags för 16-del. I motvind dessutom. Inget att
förlora sade vi innan matchen och visst var det så. Vi var dock inte
heller nära att vinna. Vi vann lotten och började ute. Salming rullade
runt relativt enkelt och vi plockade ner det mesta. Ett par kapsyler
fick vi se men känslan var att Salming hade full kontroll. 40-35 till
dem i paus. Vi började slå helt OK och kom runt bra. Dock så dröjde det
inte mer än 4 minuter innan vi blivit utbrända. Ett par sneda slag
gjorde att vi hamnade i en svår situation. Matchen avgjord. Vi gick
runt, med hjälp av att vara siste slagare ett par gånger, fram tills det
var cirka 30 sek kvar då vi brände ute oss igen. Slutresultatet skrevs
till 61-93. Inte mycket att säga om och Salming hade fler växlar om det
hade behövts. Vi får vara nöjda med vad vi presterade ute, dock så kan vi betydligt bättre i slagandet men att möta Salming med deras fina utespel är aldrig enkelt i motvind.
Samtliga
i laget gör en fin turnering, ingen står heller ut markant och är i
zoonen hela turneringen som det ibland kan vara. Via sena återbud så var
vi inte mer än 10 spelare men vi höll ändå ihop det. Seedning
på plats 17 är den lägsta vi haft hittills, nu var det mer Salmings
förtjänst än våran men vi ser det ändå som ett steg framåt!
No Comment to " Pjuh - White seedade igen "