Adrenalinet pumpar, du böjer dig lätt framåt och stödjer dig på knäna. Tvåkonslöpningen lyckades men pulsen rusar. Andas. Kvar i boet finns nu bara 2 spelare. Andas. Det är två minuter kvar på klockan, regnet strilar ner och gör att lera fastnar under dubbarna. Andas. Du hinner tänka att om jag bara kommer in nu så hinner jag kanske slå in ytterligare poäng till laget. Du backar två meter och tar fart, bollen upp i luften och du är på väg igen.
Det kluckar i plastglaset, filten ligger utbredd, genom att snabbt se dig omkring verkar blommiga klänningar vara årets mode. Rosévinet hälls upp i det tomma glaset. Huruvida upprullade chinos, strumplöst och seglarskor fortfarande är hett verkar det råda delade meningar om. Ytterligare vänner är på väg mot er där ni sitter på det öppna fältet. Solen gassar, de bär något i ena handen som påminner om ett brännbollsträ. Med en öl i ena handen och en nyinköpt svart nätbag, innehållande ett runt och ett platt trä, är de på väg.
Andas. Du har väntat så länge på just denna dag. När sista man skall slå vet du redan att det är klart. Du känner det, den lagkamrat som räknar poängen hävdar det, men ändå finns lite oro kvar. När domaren läser upp resultatet förstår du att det, på riktigt, är klart. Sedningsplatsen är fixad. Det gick. Vrålet kommer och laget samlas i någon form av spontan ring där det mest hoppas runt och vrålas. Lyckan där och då går att se och ta på.
Någon tar upp det platta, ingen höjer på ögonbrynen. Svingar lodrätt bakåt med kroppen vinklad 90 grader. Så klart blir det en höjdare. Du fäster blicken på bollen, rör dig två meter i sidled och precis när du gör det råkar du välta ett roséglas. Lyran tar du säkert men det verkar ingen i blommig klänning eller upprullade chinos bry sig om överhuvudtaget. Alla tittar på det utspillda glaset och frågar med blicken hur du inte kunde undvika det. Du märker inte ens blickarna, du är ju fullt upptagen med att bränna löpningen mellan 2:a och 3:e kon.
No Comment to " Ja, det ÄR en riktigt sport! "