Gästkrönikan 4 - 58-58 – berättelsen om en bragd

Det är 20 grader i luften, soligt och varmt. Förutsättningarna är nästan för bra, för alla utom Peter Forslund som redan solbränd flytt undan solen. Lagom till uppkast, i vår första match i turneringen mot Lost Vikings förändras allt. Spöregn och kastvindar. Det är iskallt!

Vi börjar ändå hyggligt i matchen. Hasse Byström lyckas till och med varva när han tajmar in ett perfekt slag. Bollen sticker i väg med den hårda vinden, och flyger ännu längre än vad vikingarnas mannar där bak hade räknat med. Hasse kunde lunka runt banan, vinka till publiken och ändå utan problem jogga förbi den sista konan innan bollen ens var halvvägs tillbaka hos brännaren.

Ungefär här kändes det att vi har något på gång. Det finns något i det här laget som gör att både förhoppningar och förväntningar om att gå längre än någonsin tidigare börjar infinna sig. Vi gör en okej match mot Vikings. Vi spelar inte på topp men lyckas ändå hålla hyggligt jämna steg mot de rutinerade vikingarna. Det vi inte visste då var att den förlusten gjorde att vi kunde ta oss vidare till bragden 2012 ganska enkelt. Vinnaren i gruppen, Lost Vikings, fick nämligen möta Raska Taskars nya lag, BK Björzi. De åkte så klart ut direkt, vilket vi också hade gjort. Som tvåa i gruppen fick vi en tämligen enkel lottning. Först ut i slutspelet var Kul med Krull som vi körde över med 55-32, och därefter var det dags. En timmes vila väntade innan den stora matchen började.

Ö-vik Red Socks mot Boston Bruins Årgång 79.

Det är här vår orutin i seedningsmatchsammanhang visar sig. Kvällsaktiviteterna dagen innan sätter sina spår vilket gör att vi förutom trötta axlar och armar även är trötta i huvudet. Den spelare vi bygger laget kring, Simon ”Simpa” Bäckström, har så ont i skallen att han knappt kan stå på benen. Dessutom kastade han i vanlig ordning sönder sin axel redan i den första matchen. Våra förutsättningar kunde så klart ha varit bättre…

Simpa gör nog sin sämsta match i turneringen mot just Boston Bruins (Surprise!), och undertecknad har heller ingen match att skryta med på meritlistan. Bollkänslan hade försvunnit, tajmingen likaså och det kändes nästan som att jag hade glömt hur och när man ska kasta upp bollen och svinga till. Luften träffade jag i alla fall, nästan alla gånger.

Vi spelade ändå tajt mot Boston, tog inga risker och sprang säkert mellan konorna. Mer och mindre osmakliga häcklingar haglade (senare också ölflaskor) in från Bostons klack – men det störde oss föga. Vi lyckades till slut skrapa ihop 58 poäng tack vare särskilt fina insatser från Hasse Byström, Daniel Edlund, Martin Rylander och Mattias Nordstrand.

När domaren ropar upp att Boston fixat lika många poäng var spänningen olidlig. 58-58, hur fan ska det gå!? Beskedet kom: ”Ö-vik Red Socks går vidare med fler gjorda poäng som innelag”.

Eufori(a). Här släppte allt. Vi fick betalt för vad vi kämpat för i sju tidigare Yror. Nu är vi seedade, vilket vi knappast kunde drömma om när vi fjuniga om hakan trippade in på ängarna i maj 2005. Glädje. Gemenskap. Kamratskap. Vi har stått för turneringens största skräll, och blivit seedade till Brännbollsyran 2013. Simpas huvudvärk, min borttappade bollkänsla och glåporden från Bostonklacken hade ingen betydelse – vi tog oss till 16-delsfinal. Därefter tog det stopp, men vad gjorde det?

Vi hade ju redan skapat historia och skapat berättelsen om en bragd.

~ Mikael Nordstrand, Gästkrönikör
Gästkrönikan är ett koncept med logiken: Vi ger rubriken, du skriver texten. Gästkrönikören har alltså inget som helst ansvar för rubriken, men fullt ansvar för innehållet i texten. Vill du också skriva för "Gästkrönikan"? Hör av dig till GM/PPA så skickar vi en rubrik.






Faktaruta: Slutspelet 2012 Ö-vik Red Socks – Kul med Krull 55-32, Ö-vik Red Socks – Boston Bruins 58 – 58, Herman och hans hund – Ö-vik Red Socks 93-39

Share This:

Post Tags: