Gästkrönikan 2 - Det är INTE viktigast att ha roligt

Kudden, jag tror det är den som känns mest. Den är i alla fall den som finns kvar i minnet såhär nästan ett år senare. Den sitter under tröjan, uppehållen med ett bälte, men slänger ändå runt. Den är inte ens fastsatt ordentligt. Den signalerar så mycket. Att dessutom se den hoppa upp och ner i någon form av spontan segerdans får mig fortfarande att bli lite yr. Roligt är det inte.

Sedan starten för 8 år sedan har momenten av besvikelse i Yran varit få. Varje år har gett nya, relativa framgångar. Segrarna har kommit där de ska, förlusterna när nöjdheten ändå fanns. När det varit jämt har vi alltid dragit det längsta strået. Träffat när det behövts. Lyckats med de vassa bränningarna. Kastat på och inte vid sidan av brännaren. Men inte idag, Inte denna gång. Kudden skumpar upp och ner. Ögonen på mina lagkamrater signalerar samma sak som mina. Besvikelse. Roligt är det inte.

Vi hade förberett oss så bra. Stärkta av att året innan lyckats pressa ett meriterat lag i seedningsmatchen, startade träningen tidigt och antalet träningspass var, när Yran närmade sig, rekordhögt. Träffprocenten var nästa magisk mellan varven. Taktiktavlan var framme redan innan april hade hunnit bli maj. Positioner diskuterades, uppställningar blöttes och stöttes. Taktiken finslipades. Förberedelserna var perfekta. Det såg bra ut.

Väl på Ängarna var självförtroendet lika gott. Inslagningen var magisk. Brink slog in bollen i skogen, långt, långt bort. Norberg lyste av vinnarvilja i sin nya gula brännarväst och Boström fångade lyra på lyra. Motståndet såg dessutom inte så skräckinjagande ut. Hade de inte lila byxor så var de målade i ansiktet, hade en vinare i handen eller så hade de kuddar under magen. Det här skulle nog gå vägen. Första matchen var en ren katastrof, inget funkade. Knappt någon träffade. Som tur var höll motståndarna en ännu lägre klass. Vinst med liten marginal. Ingen var nöjd. Andra matchen var något bättre, inte mycket men katastrof byttes mot dåligt. Vinst blev det ändå.

Så kom den då, den avgörande matchen. Motståndarna hade också lyckats vinna sina två matcher utan att alls imponera och verkade bry sig minimalt om att det nu gällde något. Hur det gick till överlåter jag till någon annan att kommentera. Kanske var det regnet, kanske var det domaren, kanske var det nått annat. Det otänkbara och oväntade skedde. En oförklarlig förlust när det gällde som mest. En Yra där inget stämde. Roligt är det inte.

Men roligt blev det. Ändå.

 

Det är INTE viktigast att ha roligt, utan det viktigaste är att vinna. I alla fall om man skall hålla besvikelsen borta. Kan man ta lite besvikelse lärde förra årets Yra alla oss som tvekat att det allra, allra viktigaste är att ha roligt. Och som vi hade roligt. Jag ler fortfarande när jag tänker tillbaka på förra året. Även om kudden fortfarande stör.

~ Peter Forslund, Gästkrönikör
Gästkrönikan är ett koncept med logiken: Vi ger rubriken, du skriver texten. Gästkrönikören har alltså inget som helst ansvar för rubriken, men fullt ansvar för innehållet i texten. Vill du också skriva för "Gästkrönikan"? Hör av dig till GM/PPA så skickar vi en rubrik.

Share This:

Post Tags: