Jag tänkte därför ta tillfället i akt och presentera vad som framkommit på Silly Season så här långt.
Vissa kallar det spelarflykt, andra kallar det utrensning av överflödiga spelare som bara sitter på sina feta rövar och lyfter lön. Kalla det vad du vill, men faktum kvarstår. Tre spelare har kastat in handduken inför årets yra. Två av dessa, Martin ”Rylle” Rylander och Johan ”G:son” Gustavsson, har varit med alla åren och alla matcher. Även den tredje spelaren, Jonte ”Söndags-leendet” Skoglund, var med i det lag som lade grunden för framgångssagan Ö-vik Red Socks 2005.
Anledningarna till frånvaron:
Rylle: Krigsövningar i Finland. Godkänd anledning?: Tveksamt
G:son: Nytt arbete. Godkänd anledning?: Knappast
Söndags-leendet: För lång resa. Godkänd anledning?: Absolut inte under någon förutsättning
Uppsnackad och haussad. Kastar bäst och längst och träffar oftast. Grillmästare och mångårig supporter. Vad hjälper det när man har en nästan sjukligt positiv inställning till flyttning och besök från anhöriga i slutet av maj? Lars Johansson. Ingen Rödsocka i år heller.
Våra kanske värsta konkurrenter Oslo Stat-Oilers verkar har norpat en av de unga spelare Red Socks hade i siktet. Inspirerade av andra syskon-framgångssagor inom idrotten (Henrik och Daniel Sedin, Susanna och Jenny Kallur, Gary och Phil Neville) kände vi att Viktoria ”Enhandslyran” Larsson skulle vara ett utmärkt komplement. Nu verkar det dock som om pengarna i Norge har gjort att hon stannar kvar. Vem kan klandra henne? Rykten som sipprar ut från deras huvudkontor på Bispegata talar om en lönebudget på fyra gånger Sveriges stadsskuld. Daniel L.A. Boström på Verdispar bekräftar siffrorna. Det ska även nämnas att Oslo Stat-Oilers endast spelar i fjärde divisionen i Norge.
Tidigare år har vi, som vi berättat om tidigare använt oss av både Bengt Hedin-metoden (man scoutar Slovakien och Kanadensiska B-ligor lite slött på avstånd och "chansvärvar" som bara fan. Ibland dyker det upp en Krizan, men allt som oftast blir det en Wilde) och Idol-metoden (man har öppna uttagningar, skrattar åt soporna, väljer endast den man tycker är bäst och ser hur tvåan blir mycket större och bättre i något annat lag)
Ifjol bytte vi dock modell och började använda oss av Ecke Holmberg-metoden. Den innebär att man inte tar in mycket nytt utan mest låter gamla hjältar på väg utför få komma tillbaka in i laget och vinna lite matcher.
I år känner vi därför att vi måste ta till ännu en metod. Den kallar vi för Percy Nilsson-modellen. Den går helt enkelt ut på att man plöjer ner en massa pengar, tokvärvar tjecker och finnar, bygger en ny arena, startar en dokusåpa, tar in EN lokal skånsk förmåga och hamnar slutligen i rätten för skattebrott.
Nu antar vi att många höjer på ögonbrynen där ute angående den modellen. Vilken skulle den skånska lokalförmågan vara? Jo, det förstår ni! Det är Gustav ”von Åkarp” Andersson. Men vadå? säger ni säkert då. Vad händer med de andra bitarna? Dokusåpan, arenabygget och tjeckerna? Men ta det lugnt, säger vi då. Som tur för oss på Red Socks så stänger inte transferfönstret förrän tre öl innan första slagman börjar, så än finns det gott om tid för det andra. Nu har vi Gurra i alla fall.
Post Tags:
Känner att lagledningen verkligen tar sitt ansvar och på ett lovande sätt sörjer för att bästa lag ska finnas på plats när det bränner till. Skönt också att höra att en inte fungerande metod kan skrotas, varför hålla fast vid något som inte visat sig fungera. Percy varianten är säkert nått ingan annan vågar sig på så varför inte? Känner därför som sponsor att ett flak är den metoden värd! //ProgressPer
SvaraRadera